En röd ros
När man vaknar en morgon av ett sms av en speciell person, så blir man väldigt glad.
När en kille uppvaktar en. Förstår man att killen verkligen bryr sig, och man blir lycklig.
Ingenting, kan förstöra lyckan som växt inombords.
Man är lycklig från morgon till kväll, och man tänker på personen hela dan.
Det lilla extra som den "speciella" killen har, är så självklart när man ser personen första gången.
Man smälter, granskar personen och sedan har man ansiktet fastbränt på hornhinnan.
Tanken sedan på att hålla den personen i handen och få känna sig trygg i den killens armar, är bara så självklart.
Man känner en viss värme inombords som aldrig slutar, även ute i den bitande kylan.
Solen skiner starkare än någonsin, och lyckan slutar aldrig att växa..
Men besvikelsen när en sådan lycka bryts av en enstaka osäkerhet, är också en självklarhet.
Osäkerheten växer snabbare än lyckan, och bryter ned lyckan och ljuset som en gång fanns.
Lägger man sig med en osäkerhet i kroppen, vaknar man med den i halsgropen.
Men när man sedan slår på datorn är han där igen på morgonen, och du blir lycklig igen.
Han skriver, och lyckan sprider sig snabbare än någonsin..
Nu kan ingenting krossa det..
Förutom osäkerheten..
Det är säkerheten som växer långsammast.
Även om man tror att man är säker, så vet man inombords.
Att man inte är det, men lurar sig själv att man är det.
Lycka för mig, är just det..
Kärlek och Närhet, av någon speciell..
Något vackert ord eller en puss på kinden..
Ett fint sms eller en röd ros..
Säkerhet är också en falskhet som vi alla kommer att leva med..
Bakom alla ord finns verkligheten, där alla lever i sin värld..
© Anneli Persson
När en kille uppvaktar en. Förstår man att killen verkligen bryr sig, och man blir lycklig.
Ingenting, kan förstöra lyckan som växt inombords.
Man är lycklig från morgon till kväll, och man tänker på personen hela dan.
Det lilla extra som den "speciella" killen har, är så självklart när man ser personen första gången.
Man smälter, granskar personen och sedan har man ansiktet fastbränt på hornhinnan.
Tanken sedan på att hålla den personen i handen och få känna sig trygg i den killens armar, är bara så självklart.
Man känner en viss värme inombords som aldrig slutar, även ute i den bitande kylan.
Solen skiner starkare än någonsin, och lyckan slutar aldrig att växa..
Men besvikelsen när en sådan lycka bryts av en enstaka osäkerhet, är också en självklarhet.
Osäkerheten växer snabbare än lyckan, och bryter ned lyckan och ljuset som en gång fanns.
Lägger man sig med en osäkerhet i kroppen, vaknar man med den i halsgropen.
Men när man sedan slår på datorn är han där igen på morgonen, och du blir lycklig igen.
Han skriver, och lyckan sprider sig snabbare än någonsin..
Nu kan ingenting krossa det..
Förutom osäkerheten..
Det är säkerheten som växer långsammast.
Även om man tror att man är säker, så vet man inombords.
Att man inte är det, men lurar sig själv att man är det.
Lycka för mig, är just det..
Kärlek och Närhet, av någon speciell..
Något vackert ord eller en puss på kinden..
Ett fint sms eller en röd ros..
Säkerhet är också en falskhet som vi alla kommer att leva med..
Bakom alla ord finns verkligheten, där alla lever i sin värld..
© Anneli Persson
Kommentarer
Trackback