Två fingrar i halsen (långt inlägg)
Orden fastnar halvvägs, jag vet inte hur jag bär mig åt Samma gamla visa, men vet inte vad det är förlåt..
En vän sa till mig igår att han var less på att alltid gå till samma ställe och umgås med samma personer hela tiden. Någon vecka innan han sa det till mig så hade jag börjat inse hur less jag själv var på allt folk som jag umgås med - nästan dagligen. Samma ställe over and over again. Jag vill träffa nytt folk, jag vill gå till nya platser, hitta på andra saker. Jag är less less less.
Jag vill ha tid för att träffa mina underbara vänner. Mina närmsta vänner, vi umgås alldeles för sällan. Även om det är lika dant när vi träffas - efter att vi inte sagt ett ord till varann på kanske 3 månader?
Okej, det är skönt att det är så, då behöver man inte känna någon press på att träffas varenda vecka - även om man hade velat det.
Jag har börjat störa mig mer och mer på människor. Människors beteende och hur folk uttrycker sig. På folk som öppnar munnen utan att tänka och en hel del annat. Vet inte varför det har blivit såhär?
Sedan jag blev tillsammans med min kille så har jag börjat störa mig jättemycket på folk som är alldeles för framfusiga och på folk som tar i en stup i kvarten. Det är även på "vänner" jag stör mig på, när de t.ex. vill skämta och ta på ens rumpa - Jag har börja ta illa upp. Så gör inte det! Jag försöker säga till, men det känns inte som om mina ord kommer ut och blir accepterade. Eller jag vet inte vad, känner att jag överdriver men.. Det är så det känns!
Åh, vet inte varför allt känns så just nu. Men jag vill ha möjlighet att träffa mina närmaste. Känns inte heller som att det finns något att göra hemma. Så jag vill alltid ut, hitta på saker, dra till folk. Helst långt ifrån mig. Tyvärr.. Vissa dagar vill jag bara lägga undan datorn och mobilen, sedan dra bort till någon jag älskar eller någon som jag inte träffat på evigheter. Baka, ta en promenad, prata ut och leva livet.
Jag skulle kunna skriva ned så mycket mera tankar här. Men jag låter bara så sjukt negativ.. Nu har jag i alla fall fått skriva av mig. Allt som saknas just nu, är någon jag älskar här på sidan. Visst syster och pappa, lillebror några metrar bort och samma med mamma.. Men någon annan jag älskar..
Miss. Persson
Kommentarer
Trackback
